Hoppa till huvudinnehåll
2022-04-27

Imponerande välfärdsteknik riskerar att bli en mardröm för många kommuner

SPECIALISTSPANING | Det råder inga tvivel om att välfärdsteknik är en förutsättning för högkvalitativ vård och omsorg – och för att äldre ska kunna leva självständigt och bo kvar hemma så längs de själva vill och kan. Men fällorna är många när det gäller tekniken. Det gäller att tänka sig för både en och två gånger innan du släpper in en ny, glimrande attraktiv lösning i verksamheten.

Spaningen i ett nötskal

Det finns många exempel på hur välfärdsteknik kan göra skillnad för brukare, personal, anhöriga och verksamhet. En enda medicinrobot som placeras ut hos en äldre kan exempelvis frigöra 300 timmar för personalen, och samtidigt öka självständigheten för individen. En enda robot. Hos en person. 300 timmar.

Den snabba utvecklingen av välfärdsteknik gör många framsteg – och att det är lätt att falla pladask av de lösningar som presenteras när säljare tar kontakt. Ofta är det pigga startups som utvecklat egna smarta nischlösningar, eller aktörer med tunga investerare bakom sig som vill sjösätta ett framgångsrikt amerikanskt koncept på den svenska marknaden. Den gemensamma nämnaren? En väldigt snygg och tilltalande paketering, och ibland oemotståndliga funktioner. Men för verksamhetschefer som låter sig svepas med – utan att lyfta på locket, titta på detaljerna och ta hänsyn till helheten – kan det bli väldigt trassligt.

SPANARE

Malin och Carl-Johan

Malin Sölsnaes, chef Äldreomsorg Atea, och Carl-Johan Ekelund, erbjudandeansvarig för informationssäkerhet på Atea, jobbar tillsammans för att hjälpa kommuner att bättre dra nytta av den välfärdsteknik och lösningar som marknaden erbjuder – på ett tryggt, säkert och effektivt sätt.

Följ gärna Malin på Linkedin

Följ gärna Carl-Johan på Linkedin

Vad ni riskerar att upptäcka/inse

Användarvänligheten är det oftast inget fel på. Däremot finns ofta juridiska, tekniska, säkerhetsmässiga och ekonomiska fällor. Den första varningsflaggan är när någon har sagt att "lösningen är säker”. Då är den troligtvis inte är det.

Till exempel: I er kravställning kanske ni ställde frågan, ”Finns det säker inloggning?” och fick svaret, ”ja det finns det”. Men sedan när en anställd slutar och den personen plockats bort från huvudsystemet på kommunen så är det ingen som tänker på att den användaren fortfarande ligger kvar i det nya systemet, ännu med full tillgång till journaluppgifter.

Behörigheter generellt kan vara ett problem. Kan de regleras centralt? Och när det gäller datat, var förvaras uppgifterna? Hur tas backup:er? Används rätt säkerhetsnivå när det gäller krypteringen? Ibland saknas möjligheten till en säker och användarvänlig chattfunktion, och då händer det att  medarbetare kommunicerar via grupper i Facebook Messenger i stället, eller på Whatsapp. I ett färskt exempel i Västsverige omnämndes brukare vid namn tillsammans med delade foton och filmer.

Ekonomiskt kan lösningarna se bra ut på pappret, men sedan visar det sig att mycket kräver manuell handpåläggning och anpassningar som drar iväg kostnaderna. Och vad gör ni om tekniken inte fungerar som det är tänkt? Många kommuner sitter med långa avtal utan att ändå få vad de vill ha. Det är lätt att missa viktiga delar i kravställningen i samband med upphandlingen. Ett exempel är trygghetslarmen. Allt kanske fungerar när man trycker på knapparna, men en del av lösningen kan vara beroende av ett trådlöst nätverk som inte uppfyller kraven och som kan fallera när någon behöver kontakt med SOS. Som sagt, inköp som görs utan att göra ett ordentligt grundjobb tillsammans med it-avdelningen kan bli en mardröm. It skakar på huvudet och säger "det där kan inte vi ta ansvar för, eftersom vi inte har varit med på resan". 

Ytterst är det du som verksamhetsansvarig som står där med hela ansvaret.

Pådrivande faktorer / supportande trender

Säkerhetsläget i världen är stökigare än på decennier, och det görs intensiva försök från andra länder att ta sig in i samhällsviktiga verksamheter. Man får inte ha öppna fönster och dörrar i sina system, för inte nog med att hackers riskerar krypterar data och system – de kan även sälja information om äldre, patienter och personal vidare. Lagen om samhällsviktig verksamhet sätter ännu mer fokus på att verksamheten inte ska vara lätt att störa ut. Behovet av ha koll på sin it och sin data stärks även från andra håll. Ett exempel på är lagen om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation. Enligt regeringens förslag ska vårdgivare och omsorgsgivare från och med den 1 januari 2023 kunna ta del av personuppgifter hos andra vårdgivare och omsorgsgivare. En annan förändring i lagen är att socialtjänstsekretessen inte längre ska hindra att vissa uppgifter lämnas från en myndighet till en annan myndighet i samma kommun

Värt att reflektera över

Har du med it-avdelningen på tåget innan du tar in välfärdsteknik?

Har du helhetsperspektivet i åtanke när du utvärderar lösningar, eller ser du bara till dina egna verksamhetsbehov?

Är det möjligt att ditt fokus ligger på att ta hand om människor och du kanske har ”blind spots” när det gäller it och it-säkerhet?

Vilka avtal har ni på kommunen redan idag som ni kan nyttja för att få in den teknik ni behöver?