Namn: Ebba Honner
Ålder: 23
Bor: Malmö
Gör på Atea: Projektledare
Favoritaktivitet på NextGen-träffarna: Vår årliga pepparkakshus-tävling
Favoritsnackisämnen: Kollegornas liv utanför jobbet
Framtid på Atea: Jag vill vara kvar länge. När man har hittat ett företag som man verkligen trivs på vill man inte byta. Det är ett kul företag att jobba på.
Idag är Ebba på en plats i karriären där hon spontant säger:
– Här kommer jag inte att tröttna. Jag känner det. Jag får massor av variation, och utvecklas hela tiden. Jag känner verkligen att jag är på rätt plats i karriären nu.
Hon kom från Servicedesk.
Och är nu projektledare.
– Efter ett par år på Servicedesken, där jag tog emot kundärenden och skickade dem vidare till tekniker, kände jag till slut att jag var färdig med det.
Ebba är glad över att hon inte lämnade Atea i det läget. Hon kunde ha gått en traditionell utbildningsväg, ta lån och plugga på universitet eller högskola och därefter leta efter jobb. Men hon valde att bygga sin karriär intern på Atea i stället.
– Det har gett mig möjlighet att utvecklas i min yrkesroll samtidigt som jag har kunnat bidra till verksamheten och stärka min kompetens genom praktisk erfarenhet, säger hon.
Hon har haft sin nya roll sedan sent i våras.
– Jag har varit delaktig i tiotals olika projekt så här långt, och alla ser olika ut. I vissa är jag ren projektledare, ibland mer service manager, ibland koordinator, ibland delprojektledare.
Hon har även varit involverad i ett par transitionsprojekt där stora kunder byter till Atea som huvudleverantör av it.
– Att bygga vidare på mina erfarenheter inom företaget har verkligen varit en effektiv väg att utvecklas, säger hon.
Så gjorde Ebba för att byta roll
Till att börja med har Ebba en stark tilltro till kraften i att knyta kontakter. Innan NextGen var hon engagerad i Social Club på Servicedesken i Malmö, som sedan övergick till NextGen.
– Då som nu bidrar den här typen av eventen till att man blir mer bekväm att prata med folk som man inte har pratat med tidigare. Det bygger gemenskap och samhörighet. Även om man jobbar på olika avdelningar har man ofta mer gemensamt än vad man tror.
När hon var kände sig klar med Servicedesk började hon se sig omkring efter andra roller, fastnade för att bli projektledare – och var då inte rädd för att ta kontakter.
– Jag började skriva till lite folk på Atea och fråga vilka utbildningar man kan gå. Jag kände till att man kunde bli projektledare genom Atea Career Program, men ansökningstiden där hade gått ut. I stället hittade jag en tredagarsutbildning i projektledning i Stockholm som jag fick klartecken att gå.
Direkt efter den utbildningen skrev hon till flera utbildningsansvariga om vad nästa steg kan vara för att bli redo att bli projektledare på Atea. Hon frågade även Anna Trägårdh, en av konsultcheferna, vilket skulle bli början på en konstruktiv dialog dem emellan:
– Hon hade egentligen bara kunnat säga, ”Nej, jag kan inte göra så mycket just nu tyvärr.” Men hon var väldigt tillmötesgående och hon ville verkligen hjälpa mig då hon såg hur driven och engagerad jag var. Jag låg verkligen på.
Ebbas målmedvetenhet gav resultat
– Jag förstod att Anna gillade att jag var så driven, och att jag skulle passa bra in i hennes team. Jag gick även en distanskurs på Stockholms universitet i projektledning, bara för att ha något extra i bagaget. Och så fort jag fick en tenta godkänd höll jag Anna uppdaterad om det.
Ebba, hennes dåvarande chef och Anna började ha månadsmöten för att hitta någon form av väg in mot en ny roll. Jag fick möjligheten att skugga en senior projektledare i SYD i några månader och efter det öppnades en lucka i konsultchefens team.
– Jag kom in 50 procent och fick en mentor i Annas team, samtidigt som jag fortsatte att jobba på Servicedesk parallellt.
Det kändes läskigt men samtidigt spännande att ta sig an en ny roll, men Ebba kände sig från första stund stöttad och uppmuntrad både av både sin konsultchef och sina mer rutinerade kolleger.
Och så har det fortsatt, nu ett halvår senare.
– I början av mina första projekt fick jag stöd från en mer senior kollega som följde med på några möten, jag får också tillgång till underlag som används i ett liknande projekt tidigare. Det går åt båda hållen. Vi gör alla vad vi kan för att vi ska göra så bra jobb som möjligt. Vi hjälps åt. Anna har varit otrolig stöttande i min nya roll och vi har en väldigt tajt dialog och jag känner verkligen jag kan ringa henne när som helst. Hon tror verkligen på mig och står alltid upp för mig. Hon är fantastisk!
Skapar gemenskap genom att lösa mord (!)
Ebba drivs av att göra allt som står i hennes förmåga att göra kunderna nöjda i projekten.
– Det är det som fyller dagarna med mening. Tillsammans ska vi på Atea se till att kunden får bästa tänkbara resultat, säger hon.
Det är också därför NextGen har så stor betydelse.
– Efter arbetstid har jag och många med mig ett behov av att slappna av, prata och bara umgås.
NextGen är till för alla medarbetare och därför lyssnar vi mycket på vad de vill för att skapa så stor uppslutning som möjligt, vi har lärt oss vad som är mest uppskattat och det är när det är avslappnat och enkelt.
Eventen kryddas i stället med olika spel.
– Till vår senaste träff köpte vi ett mordmysterium. Alla satt i typ tio olika grupper och löste det. Så kan man också utveckla gemenskap – genom att lösa ett mord tillsammans.