Möt de 3 nya friidrottarna i Team Atea

VANESSA KAMGA, 23 år, är Sveriges största framtidslöfte i diskus. Hon har tagit sig till både EM och VM, och mästerskapsmedaljer lär komma åren framöver. Ursprungligen från Uppsala, men tränar nu i Falun. 

Vad är nyckeln för att bli en bra diskuskastare? 

– Diskusen ska färdas 7-9 meter i en rotationsrörelse innan man släpper den, och allt sker på mindre än en sekund. Det kräver inte bara explosivitet utan också precision. Det är som ett danssteg som ska bli så kraftfullt som möjligt. Man måste repetera i många år för att förfina rörelsen. De som står på pallen i diskus har lagt ner minst 20 år på den här grenen innan de hamnar där.  

Vad är din styrka idrottsmässigt? 

– Att jag brinner för min vardag som idrottare. Det finns inget jag hellre lägger tid på. Jag vaknar varje dag och längtar efter att försöka bli bättre. Allt i mitt liv optimeras för att träningen ska bli bra. 

Vad drömmer du om? 

– Till skillnad från många andra idrottare har jag inget specifikt mästerskapsmål jag siktar på och som driver mig. Det är klart att jag ser fram emot OS 2024 och 2028, men grejen för mig är resan.  Jag lägger ner 5-6 timmar i hallen varje dag, men inte för att få medaljer. Jag är ute efter den personliga utvecklingen, att bli så bra jag bara kan bli och att må bra av idrottandet. Vart resan tar mig kommer att visa sig! 

SULDAN HASSAN, 23 år, betraktas som en framtida olympisk finalist på 5 000/10 000 meter. Född i Somalia men bor och tränar i Göteborg. 

Vad är din styrka? 

– Min positivitet. När jag står på startlinjen tror jag alltid att jag kan ta personligt rekord i just det loppet. Det spelar ingen roll om förutsättningarna inte är optimala. Jag tror alltid att det är möjligt. Löpmässigt har jag bra löpekonomi. Jag springer avslappnat även i höga farter. 

Du blev sparkad av en kamel över ögat när du var fyra år och är sedan dess halvblind. Hur påverkar det dig idrottsligt? 

– Det ger mig styrka att inte vara som alla andra. Men i klunglöpning innebär det att jag måste vrida runt huvudet för att kunna upptäcka om någon annan löpare är på väg förbi mig.  

Vad betyder sponsringen? 

– Jättemycket! Det gör att jag kan fortsätta satsa helhjärtat på träning och tävling även nu i pandemitider då mycket annat stöd uteblir. Sen är det en stor ära också att få vara med i Team Atea, att ingå i det gänget. Atea är ju med i stort sett överallt i friidrottssammanhang. 

MAJA ÅSKAG, 19 år, är en galet bra hopptalang i längd och tresteg.  Hon tog dubbla JVM- och JEM-guld sommaren 2021. Kommer från Eskilstuna. 

Får du någonsin träningsvärk som ung elitidrottare?  

– Ja, ja, ja! Under uppbyggnadssäsongen på hösten får jag det varje vecka. I den 12-veckorsfasen är målet kvantitet, att göra riktigt många repetitioner av varje moment i träningspassen. Efter jul- och nyår går jag in i en tävlingsförberedande fas i stället för att bli lättare i kroppen och uppnå mer spänstighet. Då är det annorlunda, med högre fart och tyngre vikter i träningen, men med betydligt färre repetitioner. Det ger inte alls samma träningsvärk.

Hur hittar du motivation i vardagen? Kan du dela med dig något tips? 

– För mig är det enkelt. Jag älskar att träna. Men jag tror det är viktigt att inte jämföra sig med andra. Så ta fram en plan, och dokumentera din utveckling. När jag har jobbat på en skola under hösten så har jag tillämpat den principen även där, och sett till att mina elever uppmärksammar sina egna framsteg. 

Vad är det största som kommer att hända dig i din friidrottskarriär? 

– Jag har OS 2024 i siktet, men eftersom jag då fortfarande bara är 21 år kommer jag inte att vara som allra bäst då. OS-guld tar jag 2028.