"Traineetiden på Atea gav mig en karriär som jag aldrig hade föreställt mig"

Efter examen från Luleå tekniska universitet kände sig Adam Johansson både vilsen och obekväm, utan att ha en blekaste om vad som skulle vänta runt hörnet.

Det här är Adam

Namn: Adam Johansson

Ålder: 33 år

Bor: Luleå

Utbildning: Civilingenjör i industriell ekonomi, LTU

Gör på fritiden: Seglar längs Sveriges kust

Karriärdrivkraft: Lära mig om något viktigt och aktuellt, och ha möjligheten att inspirera andra

– Alla i klassen ville ha det coolaste jobbet efter examen. Bilden var att man skulle söka sig till vissa managementkonsultbolag om man skulle bli något. Det fanns sådana klyschor bland oss nyutbildade civilingenjörer i industriell ekonomi. Men när vi gick på kallade assessmentdagar hos olika företag kände jag att jag inte var mig själv, säger Adam.

Han fick däremot en helt ny upplevelse när han kom till assessmentdagen för Atea Trainee Program i Stockholm:

– Vi ombads berätta någonting som vi brinner för. En av oss tog upp sin passion för matlagning, en annan pratade om sitt intresse för ridning, och jag berättade om att jag älskar fjällen och cykla mountainbike i fjällen, det är det absolut bästa jag vet.
– Jag märkte en stark nyfikenhet från Ateas sida att ta reda på vem jag är, och vad jag kan bidra med snarare än att försöka göra mig till någonting jag inte är. Det var helt annorlunda än tidigare, vilket attraherade mig.

Adams djupa och mörka norrländska rötter sågs som en tillgång

– Jag sa ärligt att jag gärna vill jobba i Stockholm ett tag men troligtvis kommer att flytta tillbaka till Luleå när jag bildat familj. Han som intervjuade mig lät mig förstå att det inte var några problem alls, och sa så himla bra: ”Vi behöver verkligen duktiga, engagerade och smarta personer som kommer ut till alla våra verksamheter runt om i hela Sverige”.

Adam beskriver sig gärna som en ”lantgosse från Norrland”. Han växte upp i en liten by söder om Luleå där ingen i hans umgängeskrets utbildade sig vidare.

– Det var trassligt för många omkring mig. Det är något jag bär med mig. Det har format mig mycket. Min bakgrund har gett mig andra perspektiv, och det är också något som Atea har värdesatt från första stund. Jag är själv förespråkare för att man ska ha olika perspektiv i frågor. I mitt fall tror jag att min uppväxt även hjälper mig vara en bättre ledare och chef. Jag har en förståelse för att livet inte alltid är så enkelt.
Traineeprogrammet, som han blev antagen till för sju år sedan, kom att bli starten på ett osannolikt karriäräventyr som har tagit honom hela vägen från Luleå till Stockholm, förbi Kina en sväng, och hem igen till Luleå.

”Fastnade stenhårt”

Redan under sin andra vecka blev han inkastad i ett stort anbudsprojekt, för att få en inblick i vad försäljning kan innebära på Atea.

– Teamet jobbade med en herrejösses-affär, en upphandling som var väldigt, väldigt viktig och avgörande. Från universitetet hade jag en bild av offentlig upphandling som ofantligt fyrkantigt och tråkigt. Jag hade aldrig arbetat med offentlig upphandling och anbud om jag inte hade börjat på Atea. Jag fastnade för det stenhårt, säger han.

Det dynamiska arbetssättet frälste honom.

– Vi var ett gäng i ett rum med en whiteboard som vi fyllde med allt som var utmanande, avtalsparagrafer och annat. Vi gick varv efter varv med varandra för att försöka lösa det. Vi bollade, diskuterade, försökte hitta nya sätt att tänka, och resonerade kring vad kunden faktiskt förväntar sig av vår lösning. Energin var helt otrolig. Jag älskade också att det var ett kniven-mot-strupen-läge, att mycket stod på spel. Vann vi upphandlingen så har vi jobb i fyra eller sju år fram i tiden. Förlorade vi skulle det kunna innebära att människor behöver sluta.

Affären visade sig senare bli en av de mest lönsamma hittills för Atea.
– Att jag fick vara en liten pusselbit känns fortfarande väldigt stort.

”Kulturen en stor fördel när du kommer som trainee”

”Herrejösses-affären” blev också hans första erfarenhet av Ateakulturen.
– Här vill andra gärna höra hur man uppfattar saker snarare än att utgå ifrån hur det brukar vara. Den kulturen är en stor fördel när du kommer som trainee. Om du just kommer från flera år på universitetet är du svinduktig på att läsa, skriva och räkna. Du har allting färskt, så är det inte för de flesta som jobbar. Du kommer in med en superkraft.

Samtidigt – att vara ny på jobbet är nästan alltid tufft. Du befinner dig i en ny kontext utan människor omkring dig som du känt länge och därför litar på.
Men som trainee på Atea har du ett skyddsnät.

– Det är nyckeln till varför jag tyckte att trainee-tjänsten var så bra. Man får stöd i form av faddrar, mentorer, tidigare trainees och chefer. Det gör att du alltid kan känna en stor trygghet genom programmet. Det där kontaktnätet jag blev serverad blev helt avgörande.

– Under traineetiden insåg jag också hur annorlunda näringslivet är jämfört med universitetsvärlden. Det finns hur mycket som helst att göra, så du måste lära dig att prioritera och välja det som är viktigast. Det var det bästa rådet jag fick – att medvetet välja bort saker för att i stället fokusera på något som ingen har sagt till dig att göra, men som behöver hanteras.

Kina och föreläsningar på agendan

Ett konkret exempel på att själv ta tag i saker som behöver hanteras var när han kom som trainee till Ateas hållbarhetsavdelning.

– Jag var av uppfattningen att hållbarhet är både mossigt och trist. Men samtidigt kom det en hel drös av upphandlingar i den vevan som hade världens tuffaste hållbarhetskrav. Hållbarhetsfrågan hade börjat bli jätteviktig för kunderna. I det läget visste vi inte riktigt hur vi skulle hantera de här nya kundkraven. Jag och en kollega såg det som nödvändigt att ringa upp leverantörer i Kina och gräva fram information. Jag hittade hur mycket som helst som var väldigt intressant. Senare gjorde jag även fabriksbesök i Kina hos underleverantörer till våra partners.

– Ingen pekade på mig och sa ”du får bli hållbarhetsexpert”, men så blev det.
Nyfikenheten och vetgirigheten gjorde honom till något som liknar de hållbarhetsambassadörer och specialister på hållbar it som Atea har idag.

– Jag höll ett 50-tal inspirationsföreläsningar hos kunder kring hållbarhet, och etablerade också hur man kunde jobba regionalt med att vägleda kunderna kring hållbarhetskraven. Ingen hade förväntat sig det, allra minst jag själv.

Trist? Nej, det blev det aldrig.

Utmanades att bli chef för första gången

Medan pandemin lamslog världen tog hans karriären ett nytt intressant steg framåt. Hans chef gav honom förtroendet att ta över rodret över Atea Bid Office, Ateas nationella enhet för stora offentliga upphandlingar.

– Det var två enheter som slogs ihop: upphandlingsavdelningen och enheten som skrev anbuden. Elva personer, med en genomsnittserfarenhet från Atea på typ 23 år. Jag kände att jag var ordentligt ute på djupt vatten. Det var enormt utmanande att komma in utan någon vidare ledarerfarenhet och leda ett så seniort team.

– Tack och lov anser Atea att gott ledarskap inte handlar om att kunna allting eller att kunna styra människor att göra vissa saker på ett exakt sätt. Det handlar snarare om att coacha, hjälpa medarbetarna att själva kunna analysera och ta rätt beslut, och att kunna blicka framåt tillsammans med medarbetarna.
Hans chef stöttade honom och lät honom gå Ateas ledarskapsprogram.

– Jag kom ofta till min grupp och sa, ”Hörni, jag har lärt mig en ny sak på utbildningen. Jag gör ofta det här felet”, och fick höra ”Ja, det gör du”, säger Adam och skrattar åt minnet.
– Det var learning by doing hela vägen.

Blev pappa – och jobbar numera med Norrland som hemort

Nu har han varit chef för Atea Bid Office i snart fem år. På frågan om vad som håller honom kvar på Atea, svarar han:

– Det är lite som att få frågan varför man valt att stanna kvar i sin familj. Jag har kollegor som bryr sig om mig och jag om dem. Samtidigt finns det en stark rotad kraft i Atea att göra mer, göra det vi gör bättre och fortsätta utvecklas, det trivs jag med.
Han utvecklas hela tiden, säger han.

– Det finns alltid nya saker som behöver hanteras. När vi blev jättehårt påverkade av halvledarbristen, till exempel, träffade jag massor av it-chefer runt om i landet. Jag lärde mig allt om halvledare, föreläste och pratade med våra kunder om hur vi kan samarbeta och arbeta runt sådana här frågor.

Under den här tiden blev han också pappa. Han kände att det började bli dags, att göra slag i det som han hade aviserat på den där assessmentdagen:
Flytta tillbaka till Norrland.

– Jag är ju en friluftsmänniska och gillar att vara ute och göra saker. ”Ja, det kan du väl göra”, sa min chef när jag tog upp det. Det var ingen stor grej alls. Många av medarbetarna i mitt team är dessutom utspridda över landet.