Vem blir du i högteknologi-eran?

AI är bara en försmak av all den teknologi som snart väller in i samhället och det kommer att påverka oss alla. Stora språng tas även inom bland annat kvantberäkning, geoengineering, genteknik, nanoteknik och rymdteknologi.

– Jag tror de flesta inte förstår tekniktrycket som skapas när dessa teknologier demokratiseras och blir mer tillgängliga, säger Märtha Rehnberg. Hon är en av grundarna till den Köpenhamnsbaserade tankesmedjan DareDisrupt och flitigt anlitad föreläsare inom innovation, energifrågor och hållbarhet.

I den här intervjun inför höstens föreläsning på IT-arenan får du en närmare inblick i hennes sätt att se på världen, bland annat:

• Varför hon ser det som nödvändigt att bryta våra tankemönster i det högteknologiska tidevarvet
• Hur vi kan tänka kring optimering vs transformation med hjälp av AI
• Varför chefer behöver samarbeta mer med konstnärer när tekniken tar mycket mer plats i både den egna verksamheten och i samhället i stort
• Betydelsen av tristess i en allt mer digital värld.

"Enorm möjlighet att förbättra mänskligheten"

Den tekniska utvecklingen har taxat ut på startbanan, jetmotorerna dundrar för fullt och accelerationen trycker oss mot sätet. Där befinner vi oss nu. Snart lättar vi från marken – mot en ny plats. Vad väntar?

Märtha vill att vi alla engagerar oss. Nu är vi faktiskt på väg, påpekar hon, efter decennier av teknisk utveckling och visioner om framtiden:

– För ett tiotal år sedan började organisationer förbereda sig inför den punkt då kurvan skjuter i höjden för den här nya tekniken. Nu är vi vid den punkten. Jag ser det som en enorm möjlighet att förbättra mänskligheten. Det kräver dock att vi tar en diskussion nu om vilka vi blir som människor i den här nya eran, och vilken slags värld vi vill skapa.

Hon påpekar att AI och annan teknologi ritar om kartan för verkligheten så som vi är vana vid att se den.

– Ta till exempel kvantberäkningar. Vi är vana vid en värld av ettor och nollor, av sanningar och osanningar. Med kvantdatorer blir det inte längre binärt. Vi får inte längre bara en sanning, utan mycket kan vara sant samtidigt. Då krävs ett helt annat tankesätt från oss. Det kommer att vara utmanande att leva i en sådan verklighet.

Vi behöver ifrågasätta hur vi brukar göra

Det är dags att vi lär oss att förstå och hantera existentiella risker, men också att prata om existentiella möjligheter, som hon uttrycker det.

– Vår planet kan inte längre hantera situationen om vi stannar kvar i gamla mönster. Ren fråga om supply/demand. Vi behöver nu ifrågasätta hur vi brukar göra och ställa nya frågor som leder oss mot en expansion i medvetandenivå.

En av de största existentiella riskerna Märtha ser är att vi tillsammans styr hela mänskligheten mot en monokultur.

– Neurologiskt är vi programmerade för att använda motorvägarna som byggts upp i hjärnan, inte att söka efter nya stigar. För att tänka nytt, kritiskt och radikalt annorlunda behöver vi medvetet lämna motorvägen, men det kräver en aktiv ansträngning.

De flesta som använder ChatGPT, till exempel, eller andra stora språkmodeller, ser framför allt möjligheten att effektivisera och optimera vad man redan gör: att blixtsnabbt generera kod, få förslag på frågor att ställa till en kund, få fram säljande texter, skapa sammanfattningar, skriva mejlinnehåll och annat som behöver göras.

Men baksidan är att den enorma svarta lådan består av inhämtade kunskaper, antaganden, värderingar, förhållningssätt, kulturella normer och annan historisk data som har tagit oss dit vi befinner oss i världen i dag.

På gott och ont, påpekar Märtha.

– Risken är att den nya tekniken mest förstärker och accelererar samhällsutvecklingen som den har sett ut hittills. Det är därför vi behöver anstränga oss för att söka upp de där nya stigarna. Tekniken kan användas till det också. Till att ifrågasätta. Till att hitta andra sätt att tänka på.

Att tänka disruptivt

För att vi ska lyckas anpassa oss i den nya högteknologiska eran blir det avgörande att lämna våra invanda tankesätt, menar Märtha.

– Vi kan inte veta exakt vart de nya teknologierna tar oss, men vi kan anstränga oss för att hitta nya sätt att tänka på. En princip som jag främjar har jag lånat från boken The Whale and the Reactor, av Langdon Winner som kom redan 1986 och som är extremt relevant idag. Han säger att det bästa vi kan göra för att säkerställa genomtänkta lösningar är att ha så många människor som möjligt i labbet; konstnären, filosofen, politikern, vetenskapsmannen, ingenjören... man behöver helt enkelt få in perspektiven från alla som påverkas.

– Du och dina kollegor behöver öva er på att mata er själva med nya sätt att tänka. Öva med hjälp av ChatGPT, anställ andra typer av människor, åk ut på andra typer av events utan att ha en agenda och träffa andra människor, ta in nya intryck. Gör ni det börjar det skapas nya synapser i hjärnan.

Tålamod och tillit

De riktigt banbrytande idéerna – alltså de idéer som kan göra din karriär och din organisation betydligt mer relevanta i den här turbulenta tiden av teknikskiften – de idéerna kommer sällan omedelbart. Det är därför det är så angeläget att aktivt söka upp fler perspektiv och andra tankesätt, och göra det till en del av vardagen och kulturen, konstaterar hon.

– Det är avgörande att fortsätta att mata sig med nya tankesätt, och öva på att tänka disruptivt. Annars faller tankemönstren tillbaka i gamla banor igen. Det är precis som med musklerna i kroppen. Det krävs regelbunden träning.

Att skilja på optimering och transformation är också viktigt för att komma vidare i utvecklingen:

– Håll isär agendorna tydligt. Att komma in i nya tankemönster behöver ges eget utrymme, menar hon.

– I ett optimeringsprojekt kan man exempelvis säga, "Låt oss titta på hur GPT kan optimera för oss i den här processen", medan man i ett transformationsprojekt ställer frågan, "Hur ska vi använda GPT för att tänka disruptivt?".

Stäng av tekniken och ha tråkigt

För att hänga med som människa och organisation i den här nya högteknologiska tidseran krävs också – paradoxalt nog – en förmåga att stänga av ibland. Och kanske rent av bli uttråkad.

–  I det digitala lagret av verkligheten finns alltid något som stimulerar oss. För att hänga med framöver behöver vi hitta sätt att bli uttråkade ibland, eftersom tristess är en av de största källorna till kreativa tankar. I en tid då problemen blir svårare och mer komplexa att lösa, måste vi se till att vi kan vara kreativa – och vara det på ett sätt där både hjärnan och hjärtat är med. Vi behöver djupare kopplingar till varandras hjärtan.

Hjärtats betydelse blir stor

Just hjärtats betydelse tror hon inte ska underskattas i den högteknologiska utvecklingen framöver.

– Det har gjorts upptäckter på senare tid att vi har neuroner i både hjärtat och i tarmarna. De kulturer och mystiker som alltid har menat att hjärtat och magen har en röst har kanske varit rätt ute hela tiden. Vår intelligens kan komma från andra platser i kroppen än hjärnan. Denna förståelse kan möjligtvis få oss att släppa vårt starka fokus på hjärnan, och istället ge mer utrymme till andra delar av kroppen där vi känner olika saker.

Själv låter hon hjärtat få en röst – även bokstavligen – när hon själv hjälper sina kunder med att ta viktiga strategiska beslut.

– När vi röstar på idéer, agendor eller prioriteringar har vi blå röster för hjärnan och röda för hjärtat. Strategier bör inte bara baseras på vad vi tror är smart, utan också på vad vi djupt inom oss känner är viktigt och rätt. Jag tycker mig se mer av detta förhållningssätt i samhället, men inte i den takt jag skulle önska.

Ett sätt att få fram hjärtats röst i den högteknologiska tidseran är att ta hjälp av konsten, menar hon:

– Konsten kan tala hjärtats språk. I samband med visionärt arbete kan konst vara ett bra verktyg för att illustrera hur dessa visioner av vår värld faktiskt ser ut. Det handlar om att kunna skapa andra narrativ av den tekniska framtiden än de dystopier som visas i Netflix-serien Black Mirror. Vart vill vi gå när våra hjärtan är med?