Generell digital kompetens en förutsättning för lyckade digitala nationella prov

Jag har länge hoppats att digitaliseringen av den svenska skolan skulle få en tydlig styrning uppifrån för att ge alla barn och elever samma förutsättningar att utveckla digital kompetens. I mitt huvud så handlade denna styrning om helt andra saker än att digitalisera de nationella proven, men nu när det är ett faktum så tänker jag att det mycket väl kan fungera som ett verktyg för att öka den digitala kompetensen i skolväsendet.

Om ungefär ett år är det dags för de första nationella proven att skrivas i Skolverkets provtjänst och när vi har kommit till 2026 så har alla proven blivit digitala. Vad innebär det då för lärarnas undervisning? Den frågan är ungefär lika lätt att svara på som att svara på hur långt ett snöre är. Kanske går det dock att dela in lärarna i tre grupper?

Lärares digitala kompetens i tre grupper

1. Grupp ett: De här lärarna har redan en undervisning som ger eleverna digital kompetens. För dem betyder det troligtvis inte så mycket alls och borde inte heller göra det. De följer redan läroplanens intention och digitala lärresurser är en del av deras undervisning. Ett exempel på en lärare som jobbar så är Ida Rudin som jobbar på Steningehöjdens skola. Lyssna på henne när hon berättar om sin undervisning på Atea Skola Live.
2. Grupp två: Andra lärare kan behöva justera lite i sin undervisning. Exempelvis kanske de upptäcker tack vare digitaliseringen av de nationella proven att deras elever har blivit lite lämnade ensamma i sitt arbete i den digitala världen. Jag kan se att en del lärare är duktiga på att hjälpa eleverna med strategier i den analoga delen av sin undervisning, men när det handlar om digitala källor så ger de inte samma stöd. Läs gärna Skolverkets text om digital läsning.
3. Grupp tre: Den här gruppen lärare behöver troligtvis ändra ganska mycket i sin undervisning. De elever som de har ansvaret för får inte den digitala kompetens som de har rätt till. För de här lärarna behövs det kompetensutveckling. När det gäller den här gruppen behöver ledarna ställa sig frågan ”Har vi givit dem en ärlig chans att förändra sin undervisning?” Min uppfattning är att det är här den stora kompetensutvecklingsinsatsen behöver sättas in.

Ett av skolans uppdrag är att främja elevers utveckling till kompetenta medborgare och i detta ingår att kunna fungera i det samhälle vi lever i idag. De behöver kunna hantera digitala enheter, men de behöver också kunna övriga delar inom digital kompetens som exempelvis källkritik i en digital värld och förstå digitaliseringens påverkan på både individen och samhället. Här behövs ett kompetenslyft för det är faktiskt inte valbart, alla elever har rätt att få digital kompetens.

Det är viktigt att konstatera att digitaliseringen av de nationella proven inte handlar om att byta ut papper och penna mot digitala verktyg. För att eleverna ska kunna visa sina kunskaper på ett digitalt nationellt prov behöver de få en undervisning som ger dem digital kompetens, det som Skolverket kallar en generell digital kompetens. Detta behöver eleverna få bygga upp det under lång tid, inte en månad innan det aktuella provet.

När jag träffar rektorer och skolchefer så är det väldigt tydligt att alla elever inte får digital kompetens via sin undervisning. På vissa skolor och i vissa klasser är det inga problem alls inför att de nationella proven blir digitala, men nästan alla jag pratar med säger att det finns ett kompetensutvecklingsbehov.

Vad kan du göra som skolchef eller rektor om du konstaterar att alla elever inte får digital kompetens genom sin utbildning? Vi är ju i ärlighetens namn inte vana att ställa kompetenskrav på lärare annat än att se till att lärarna har en lärarlegitimation.